Ingredienser i Sorkfjord Fumas rökelse
Några få doftgivande ingredienser har under mänsklighetens historia varit oförändrat populära i oljor, parfymer och rökelser. Till vardag, fest och rit har människor dragits till de dofter med mångtusenårig historia som Sorkfjord Fuma nu ger dig i form av rökelse.
Här kan du läsa mer om några av de vanligaste ingredienserna i vår rökelse.
Agarträ (Aquilaria malaccensis med flera)
Agarträ är med sin utsökta doft den mest exklusiva ingrediensen i japansk rökelse och ingår endast i ett fåtal av våra rökelser. Agarträ är inte namnet på en viss växt, utan en benämning på den mörka, aromatiska och kådhaltiga kärnved som under rätt förutsättningar kan bildas i flertalet arter av träd i Aquilaria-släktet. Naturligt bildas agarträ genom inverkan av mögelsvampen Phialophora parasitica endast i en begränsad del av populationens träd, vilket gör att den vildväxande råvaran är sällsynt och dyrbar. Sedan 2004 är alla arter av Aquilaria upptagna i CITES-listans Appendix II, vilket innebär att handel med produkter (undantaget träpulver och färdig rökelse) som härstammar från träden kräver tillstånd. Tack vare forskning om hur agarträ bildas kan det nu odlas på plantager där mögelsvampen ympas på träden, och intresset för hållbart producerat agarträ blir allt större.
Bensoeharts (Styrax tonkinensis med flera)
Bensoeharts från Sumatra. Till vänster harts av mörkare, lägre kvalitet, och till höger ljusare, högre kvalitet. Foto av Wibowo Djatmiko licenserat enligt CC-BY-3.0.
Bensoeharts urvinns från barken på flera trädarter i släktet Styrax som odlas på Sumatra. Bensoeharts används som rökelse bland annat i katolska och ortodoxa kyrkor samt i arabstaterna, där den ofta bränns på glödande kol. Bensoehartstinktur används vid tillverkning av papier d'arménie, en rökelse i pappersform.
Borneol (Dryobalanops aromatica)
Trädkronor av Dryobalanops aromatica på Forest Research Center, Kuala Lumpur. Lägg märke till trädets speciella växtbeteende där de olika trädens kronor inte växer ihop utan lämnar kanaler mellan sig.
Borneol eller borneokamfer är ett aromatiskt harts som utvinns ur det upp till 75 meter höga trädet Dryobalanops aromatica som växer på Sumatra, i Malaysia och Borneo.
Ingefära (Zingiber officinale)
Ingefära är flerårig och odlas främst i Indien och Kina. De torkade rotknölarna används i rökelse.
Kassiakanel (Cinnamomum cassia)
Kassiakanel packas i balar i Fort Kock, Sumatra (1927). Foto från Tropenmuseum, part of the National Museum of World Cultures licenserat enligt CC-BY-3.0.
Kanel kan utvinnas från Cinnamomum cassia och andra besläktade arter. Trädet kommer ursprungligen från södra Kina och odlas nu där och på andra ställen i södra och östra Asien. Trädets bark skärs av i remsor som under torkningen rullar sig till den karaktärisiska "kanelstången".
Kryddnejlika (Syzygium aromaticum)
Färsk kryddnejlika. Foto Fresh cloves in hand av AmonHeijne licenserat enligt CC-BY-3.0.
Kryddnejlika är blomknopparna från trädet Syzygium aromaticum. Indonesien producerar överlägset mest av kryddan följt av Madagaskar och Tanzania. Smaken och doften kommer till största delen från den eteriska oljan eugenol.
Förutom som krydda och i rökelse används kryddnejlika även som smaksättning i den indonesiska cigaretttypen kretek.
Olibanum (Boswellia sacra)
Foto av Scott Zona licenserat enligt CC-BY-2.0.
Olibanum (Engelska: frankincense) är ett aromatiskt harts från träd i boswelliasläktet. Den största delen av världsproduktionen sker i Somalia. Trädet är känt för sin förmåga att växa i näringsfattiga, steniga ökenmiljöer och börjar producera harts vid tio års ålder. Skåror skärs då i trädets bark, och hartset som tränger ut kan skördas två till tre gånger per år.
Olibanum har använts som rökelse i mer än 5 000 år och nämns i Bibelns gamla och nya testamente. Hartset används som rökelse i bland andra katolska och ortodoxa kyrkor.
Patchouli (Pogostemon cablin)
Foto av Valérie75 licenserat enligt CC-BY-SA-3.0.
Patchouli är en buskartad ört som blir omkring 75 cm hög. Patchouli odlas i många länder i Asien och dess olja används förutom i rökelse bland annat för att ge en långvarig doft till indiska tyger.
Sandelträ (Santalum album)
Santalum album i Peradeniyas botaniska trädgård, Kandy, Sri Lanka. Foto av J. Ollé är licenserat enligt CC-BY-SA-3.0.
Sandelträ växer naturligt i södra indien och det bästa sandelträt anses ofta komma från Mysore. Stor avverkning har dock gjort att trädet nu är hotat i Mysore. Restriktioner har införts på avverkning, vilket lett till att det blivit vanligare med odling av trädet på andra platser med liknande klimat, bland annat i Australien.
Det är sandelträdets kärnved som används i rökelse. Trädslaget är hårt och tättväxt med en distinkt, långvarig doft som ger fyllighet och kropp till rökelse.
Stjärnanis (Illicium verum)
Stjärnanisodling i Kina. Foto av Fuzheado licenserat enligt CC-BY-SA-2.0.
Stjärnanis är den omogna frukten från trädet Illicum verum som växer i sydvästra Kina och nordöstra Vietnam. Frukten får största delen av sin doft och smak från den eteriska oljan anisol.
Stjärnanis används i olika kryddblandningar, till exempel garam masala, och i drycken pastis.
I rökelse tillför stjänanisen en karaktäristisk lakritsaktig livlig, söt och örtig doft.
Tabuko (Machilus thunbergii)
Machialus thunbergii, Chiba, Japan. De vikta pappersremsorna på trädet är shide som används för att bringa lycka inom religionen shinto. Foto av Katorisi licenserat enligt CC-BY-2.5.
Trädet Machialus thunbergii växer bland annat i södra Kina, Taiwan och Japan. Detta träds bark ingår i pulveriserad form i alla våra japanska stickrökelser som bindemedel. Den pulveriserade barken, som på japanska kallas tabuko, gör även så att rökelsen kan glöda av sig själv. Barken tillför i stort sett ingen egen doft till rökelsen.